Tystnad är plågsam.

Tystnad gör ont.

Jag brukade uppskatta tystnaden. Älska den över allt annat. Tystnad var frihet.

Idag sitter jag här, biter mig i läppen och försöker att inte kännas vid paniken som den uteblivna sms signalen är upphov till.

Kärlek gör ont.

Jag har aldrig varit riktigt kär, förälskad eller vad man nu vill kalla det. Jag har inbillat mig det ett flertal gånger, och faktiskt haft riktigt varma känslor för några människor. Det här likar inget av det. Hela kroppen är fylld av ett begär att prata, röra, känna. Att vara nära både fysiskt och psykiskt.

Tystnaden är som en kvävande filt. Den stänger ute allt det som känns roligt och lämnar bara plågsamma tankar kvar. Det är som att balansera på en knivsegg. På ena sidan ligger lycka, på andra sidan skäreselden.

Snälla, snälla, snälla... Låt mig falla ner på rätt sida.

/// VampireCat