Jaha, ännu en dag då man mest bara känner för att gå och hänga sig.

Vaknade upp och fann Madam på ett sällsynt dåligt humör, men som vanligt verkar inte ens hon veta varför så jag har ingen aning.

Städade igår eftersom hon ville lägga på en ny matta hon köpt, men vad är det första jag hör när jag vaknar? Dammsugaren. Tror ni inte att fanskapet har städat hela huset en gång till?

Jag tänker sluta städa helt och hållet, det är ju uppenbart att jag inte kan göra det bra nog.

Farsan fick en snilleblixt för ett par dagar sedan, han skulle spola skållhett vatten i avloppet i källaren eftersom han tyckte att vattnet rann ner för dåligt. Problemet var ju det att man måste ha lite tryck i vattnet också, inte bara hetta. Så vad hände? Det blev översvämmning i hela tvättstugan.

Så jag fick order om att hålla koll på avloppet när jag tvättar. Vilket jag också gjorde, det lilla jag var tvungen att tvätta trots att jag från Madam fick order om att inte använda tvättmaskinen alls.

Sen kommer Herrn och Madam hem... och vem som blev surast vet jag faktiskt inte. Först får jag skäll för att jag använt maskinen alls, sen får jag skäll för att deras kläder inte är tvättade. Hur de nu får ihop det, det förstår jag inte.

Idag har Madam skrikit på mig för att kläderna, som inte varit torra eftersom avfuktaren lagt av, inte har plockats ner från tvättlinan och vikts ihop.

Hon har skällt på mig för att någon av katterna dragit in något dött djur under natten och blodat ner golvet, hur det nu var mitt fel, jag låg ju och sov.

Det låg "en halv smörgås" på bänken när hon kom upp, vilket översätts med att pappa delat sina mackor utan at städa upp smulorna efter sig som vanligt innan han åkte, och som vanligt så är det mitt fel. Jag menar, alla kliver väl upp vid halv sju på mornarna för att städa iordning huset efter sin far bara för att det ska vara rent när deras mor kliver upp? Det är väl fullt normalt? Inte.

Och cigaretter! Dessa förbannade cigaretter! Hon hade själv slängt i en maskin tvätt innan de åkte, och jag fick hänga upp den. Vad jag inte kunde fatta var varför kläderna var så luddiga. Så jag tvättade om dem, men det hjälpte inte. Som de flesta andra förmodligen skulle göra så tänkte jag att jag tar det med klädvårdsrullen när kläderna torkat. Nähä nä, det var helt fel. Madam blev hispig när hon såg hur kläderna såg ut och varför hade jag inte gjort något åt det och vad fan hade jag stoppat i maskinen för att fördärva deras kläder så?

Hennes humör blev ju inte bättre av att jag påpekade att det inte var mitt fel att hon inte kunde rensa ur fickorna på kläderna innan hon stoppade dem i maskinen, varpå jag visade upp de fyra cigarettfiltren som var kvar av cigaretterna som fått åka tvättmaskin. Och det kan jag lova, de var definitivt inte mina!!!

Så. Hur har er helg varit?

/// VampireCat

Jag fattar inte vad det är för fel på mig. Jag tror allvarligt talat att jag är lite skadad i huvudet på något sätt.

Jag menar, varför skulle jag annars stå ut med all skit i mitt liv?
Min morsa säger hella tiden åt mig att göra saker, sen klagar hon på hur jag gör det och gör om det själv igen bara för att det inte blev exakt som hon ville ha det gjort.

Min farsa existerar knappt här hemma, vore det inte för att han vill ha middag när han kommer hem och all smutstvätt han lämnar efter sig så skulle det inte märkas att han bor här.
Min brorsa svävar runt på sina “nybildad familj”-moln och ser inte problemen vi har här hemma. Visst har han gott om råd, men ingenting som faktiskt hjälper.

Min mormor är gammal och har svårt att gå så morsan vill att jag ska ta på mig rollen som skurken och få henne att sälja huset.
Mina vänner är ena jävla skitstövlar som inte bryr sig om mig alls såvida de inte kan utnyttja mig på något vänster.

Mitt ex som jag verkligen avskyr vägrar att lämna mig ifred, jag svär på att det är precis som att försöka ta död på all världens kackerlackor. Dödar man en kommer tio nya fram.
Mitt jobb består av att arbeta ihop med ett gäng idioter som inte vill arbeta ihop med mig. Om jag ens har något jobb längre. Vad är det för sadistiskt svin som ger en ett schema fullt med bra tider och sen säger “Nej men de tiderna ska du inte ha, det är vakanta tider!”

Och som om det inte vore nog? Killen jag älskar ringer mig och vill ha tröst. Han har bekänt för sin kompis att han är kär i henne trots att hon är ihop med en annan kille. När hennes kille sen fick veta det förbjöd han honom att träffa henne mer. Så jag frågar honom: Är hennes kille enda anledningen till att ni inte blir ihop? Skulle du bli ihop med henne om hon sa att hon älskade dig?
Svaret på båda frågorna var ett solklart JA.
Fy fan säger jag bara.

Och det verkade inte ens som han fattade att han sårade mig med det svaret.
Min kille säger att han skulle lämna mig tvärt om hans förstaval bara sa ja?
Det gjorde ont att höra.
Jävligt ont…

Stay tuned for the next update

/// Er trogna VampireCat