Sitter här vid datorn ännu en gång. Kroppen känns tung och själen ledsen. Jag har sårat någon igen och vet om det.

Jag har tänkt mycket de senaste veckorna och kommit fram till något som skrämmer mig.

Jag har inget hjärta.

Jag menar, visst har jag ett hjärta, jag vore väl död annars antar jag, men jag känner ingenting. Jag upplever livet som genom en hinna av glas. Även om jag reagerar på min omgivning, skrattar, gråter, älskar... Det som är "Jag" förblir ändå märkligt oberört. Jag vet att något är roligt och skrattar, jag kan till och med tycka att något är så hysteriskt roligt att jag faller ihop på marken och kämpar för att få luft medan jag skrattar som en galning. Och ändå är det som om kärnan i mig förblir märkligt oberörd. Jag ser en sorglig film eller får veta något riktigt hemskt och gråterfloder, men orden tar sig inte igenom skölden som skyddar mitt innersta. Jag förblir oberörd innerst inne.

Kärlek är det svåraste. Jag kan se att någon älskar mig, och i sanningens namn kan jag tycka väldigt mycket om dem tillbaks också, men kärlek... Det är som om det ordet inte riktigt existerar för mig längre. Däremot när jag sårar någon och vet om att jag har gjort det fast det inte är vad jag vill... Just nu sitter jag här och känner hur skulden bankar på min sköld så att den skälver i bröstet. Mitt hjärta fladdrar i en ojämn takt som gör ont. Hela mitt väsen verkar hålla andan, redo att skygga när skölden slutligen ska gå sönder och alla dessa känslor som jag vet är fruktansvärt plågsamma ska krascha ner över mig. Men än så länge håller skölden fortfarande. Kanske är skulden närmare att bryta igenom för att den känslan kommer direkt ifrån mig och inte utifrån?

Exet ringde mig idag igen. Nykter den här gången. Han ville veta rakt av hur jag ville ha det, som om jag inte hade varit tydlig nog med det senaste gången vi pratade eller de hundra gångerna innan det. Jag förklarade att jag inte kan bli tillsammans med någon som jag inte älskar.

Jag kan faktiskt inte rå för det. Kunde jag skulle jag hålla mitt hjärta i händerna och knyta an med varenda människa som ville det och gladerligen ta smällarna när de kom, men jag kan inte. Mitt hjärta är inlåst någonstans där jag inte kommer åt det.

Jag vet att jag sårade hono. Hade han låtit mig förklara och verkligen lyssnat på vad jag sa så hade det hela nog gått mycket bättre. Jag avskyr verkligen att såra folk. Det gör mig livstrött.

/// En väldigt trött VampireCat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha... vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Idag är livet inte värt att leva säger väl allt... Så mycket skit som händer runt omkring hela tiden... Känns liksom inte som att det är värt det längre. Allting går åt helvete runt omkring en o...

Eller rättare sagt slå ihjäl någon. Jag fattar inte varför en del människor tycker så jävla mycket om att dumpa sin skit på andra människor! Som den där jävla sär subban jag bor ihop med. Hon har sönder och förstör saker och sen skyller hon på mi...

Jaha... Ännu en dag... Ännu en hel hög med saker som får mig att vilja hoppa från en hög bro... Var ska jag börja? Har fått vända på dygnet efter som jag jobbat från fyra på eftermiddagen till tolv på natten de senaste dagarna, men trots arbetsti...

Jaha, ännu en dag då man mest bara känner för att gå och hänga sig.   Vaknade upp och fann Madam på ett sällsynt dåligt humör, men som vanligt verkar inte ens hon veta varför så jag har ingen aning. Städade igår eftersom hon ville lägga på en n...

Jag fattar inte vad det är för fel på mig. Jag tror allvarligt talat att jag är lite skadad i huvudet på något sätt. Jag menar, varför skulle jag annars stå ut med all skit i mitt liv?Min morsa säger hella tiden åt mig att göra saker, sen klagar ho...